nathaliemarianne

Kärlek är inte som i sagor, det finns inga drömprinsar och vi kan aldrig bli prinsessor. Hur mycket vi än vill och hur mycket vi än försöker. Det finns inga drömslott, det finns inget "leva lyckliga i tusen år". Jag tror vi insett det, men jag tror också att det aldrig kommer gå att släppa allt det som hördes i böckerna för flera år sedan. Vi hoppas fortfarande. Därför blir vi alldeles för besvikna när det inte alls vart så vi hoppast på att det skulle vara. Inga förhållanden är felfria, inte heller finns det felfria människor. Vi är som skapta med fel, det går inte säga något annat. Men att älska en person är att inte bara älska dennes bra sidor utan också kunna älska de mindre bra. Att hitta en person som du inte kan leva utan, en person vars liv betyder mycket mer än ditt eget. En person du kan se en framtid med, den du inte kan se dig själv utan och saknar redan innan ni måste skiljas åt.  Det är kärlek.
Då kan jag säga att det inte spelar roll om du fick den prins du alltid drömt om, just då står han precis framför dig. Och just då hoppas du att du ska få vara hans prinsessa förevigt, i tusen år. Så kanske är det sant det vi hört, kanske bor vi i en saga. Med lite mer drama.